| Välkommen till Skellefteå Radioamatörer, SK2AU! Vi är din lokala amatörradioklubb i Skellefteå, vi har vår verksamhet i en egen klubbstuga i Rönnbäcken med antenner och radioutrustningar för de flesta frekvenser. Vi träffas där varje helgfri tisdag kl 1900, mer info under Klubbkvällar på hemsidan. För kontakt maila/ring någon i styrelsen. SK2AU nu även på Facebook! Kom med/logga in och skriv vad du gör och kör! |
 |
|
Nytt år - nya insatser! Passar inte din dag, så byt med någon! Ta med vatten och fikabröd, kaffe mm skall finnas på plats. Som stugvärd fikar du gratis den dagen! Stugvärd- och städlista hittar du under Klubbkvällar. Det är plogat till klubbstugan idag 19 januari enligt mail från Sture/SM2AGK. |
 |
|
Lasse SM2CQC/AA6IW började sin sin elektronikbana på Thylins Radio i Skellefteå och senare på Memoteknik där han var hälftenägare. En av hans första telefonsystem var den som bilverkstäderna använde för att bilmekarna skulle kunna "köa" sin beställning hos reservdelslagret utan att behöva stå och vänta på svar i luren. Resten är historia, brukar man säga, det blev DIAB i Stockholm, ABC80 osv. Sedan blev Svedala för litet och Lasse drog till Silicon Valley i Kalifornien. I IDG-artikeln, som länkas till nedan, finns bl. a. detta uttalande av Lasse: |
 |
|
År efter år, timme efter timme, samma surrande ljud. Så bryts det och en röst läser upp en kod. Sen åter till surret. Ingen vet vem, ingen vet varför. På frekvensen 4625 kHz har en kortvågsradiostation sänt ut samma brus i över 30 års tid. 25 signaler per minut, 24 timmar om dygnet. Plötsligt bryts det av en röst som läser upp ett meddelande på ryska. UVB-786, eller The Buzzer, är lite av ett mysterium. Teorierna kring vem och varför oljudet, och framför allt koderna, skickas ut är många. Men enligt sajten Numbers Station är The Buzzer ett kommunikationscenter inom det västra militärdistriktet, som skickar meddelanden till liknande militära enheter och utposter. Geografiskt har stationen placerats strax norr om Sankt Petersburg. |
 |
 |
|
Inspirerad av SM6AAL´s artikel i QTC 02/2012 om dom frivilliga brittiska radiospanaresom under WW2 satt hemma och bevakade den tyska militära trafiken med sina enkla hembyggda mottagare, ofta byggsatser från radiofirman Eddystone, så började tanken att gro att bygga en liknande mottagare. Efter att någon tid ha studerat allt som fanns på webben runt mottagare med två rör för kortvåg, så kunde man konstatera att Eddystone var bland de större med både färdigbyggda apparater eller byggsatser med specifikationer för de radiodelar av deras eget märke som behövdes. En stor del av byggbeskrivningarna på 1930-talet var fortfarande batteridrivna, bl.a. Eddystones ”All World Two” som kom ut 1936 och blev mäkta populär, och såldes ända till mitten av 1940. Dessa raka 2-3 rörsmottagare av 0-V-1 typ var de mest utbredda bland 30-talets amatörer med normala (låga) inkomster, ett lågt pris och med god känslighet, men dålig selektivitet vilket kanske inte gjorde så mycket då banden inte var så proppfulla som idag. Eddystone publicerade ett antal ”Short Wave Manuals under åren 1932-1947, som kan tankas ner tillsammans med annat läsvärt från Eddystone User Group Web Site, och i deras Manual från 1938 publicerades det en byggbeskrivning på ”The Amateurs ShortwaveTwo”. Jämfört med andra bygganvisningar från övriga SW Manuals, vilka var mycket instruktiva och litet av Heathkit-typ, så fanns här bara en ynkligt dålig bild av undersidan. Det kanske beror på att det endast blev ett byggtips, och den varken såldes som byggsats eller färdigbyggd av Eddystone. Men den är den enda som har kompletta spollindningsinformationer, det vanliga var att man köpte färdiglindade av Eddystone till resp. byggnation ur derasS-W Manuels. En undersökning av min museumjunkbox visade att det mesta skulle hittas. Så bygget kunde börja. En av de svåra delarna i bygget brukar vara att hitta ett lämpligt chassi – men av en händelse hade ett slumpinköp på ett av klubbens årliga loppisbord hamnat i junkboxen, och blev mycket lämpligt till mottagarbygget. En fördel med S-W TWO är att den är byggd för 6,3 volt glöd på rören, jämfört med de många batteridrivna bygganvisningar som finns , med svåra glödspänningar och ännu värre rörhållarmodeller. Vilket gör att det finns det ett flertal olika förkrigsrör att välja på, och det blev ett 6K7 och ett 6F6,givetvis i glasutförande så man ser att dom glöder. Med 4 olika spolar täcker man allt från 3,1 MHz till 33 Mhz, för amatörändamål kanske med fördel man borde hellre välja att endast omfatta de band som önskas. Bygget av en S-W TWO var tämligen enkelt, spolstommar och en trevlig 30-talsmodell av fininställningsskala fanns hos RM (Radiomuseet) i Göteborg till bra pris. Det ska ju alltid förbättras, så en volymkontroll insattes på framsidan, givetvis har alla skruvar spår och kullriga huvuden, och övriga elektroniska komponenter är från den gamla goda tiden. Lindningen av spolarna är det mer intressanta, då det gäller att få apparaten fungera med återkopplingen. Det blev att ändra på katoduttaget några gånger och justera lindningsvarven hit och dit. Ovanligt nog startade mottagaren på en gång, efter att man värmer upp glödtrådarna ett tjugotal sekunder så börjar det vissla och tjuta som en återkopplad rak mottagare ska göra. Att notera är att schemat i QTC är felritat av KF9CM, och torde inte fungera. Efter att en tid nu suttit och rattat runt på banden med de olika spolarna, måste jag tillstå att det är ett rent nöje att med en sån här liten låda få ut så mycket signaler på både CW och SSB, samt alla de BC-stationer på tämligen okända frekvenser som hörs mer och mindre bra. Det jag hör på min gamla IC735, det hörs även i ”S-W Two”-lådan, även om det ställer mycket mer krav på lyssnaren, bara avsaknaden av AGC och liknande moderniteter gör sitt. Bygg ihop en 0-V-1 ´a i vinter, du kommer ha mycket nöje av bygget i vintermörkret. Vet förresten alla moderna amatörer vad en 0-V-1 är för något? Jo nollan betyder HF-steg och V betyder detektorn och ettan betyder LF-steget. - If it ain´t glows, it´s not a radio ! Några länkar! /SM2BYW |
|
 |
|
Det kom ett mail från Jimmy/SM2BYW om "The Eddystone Shortwave Two 1938". Det visade sig vara hans senaste projekt nämligen att bygga en kopia av den enkla mottagare som de frivilliga brittiska radiospanarna använde under WW2 när de i sina hem satt och bevakade den tyska militära trafiken. Jimmy slutar aldrig förvåna mig... Se fler bilder och läs hela hans story om "S-W TWO" under läs mer. |
 |
|
En imponerande backscatterradar på 49,9 MHz byggs för närvarande i Etiopien |
 |
|
Från "Astronomy Picture of the Day" den 3 november. Bilden är tagen vid Austnesfjorden nära staden Svolvear på Lofoten i Nordnorge i mars. |
|
"Those were the days..." Christer/SM2XLL hittade en gammal goding på Tuben, Silvernatten 1993, och la ut den på Fejjan. Ni som har klarat er undan Facebook kan se videon här ovan. Vår klubb körde säkerhetsradiosamband OCH resultatrapportering från SM-rallyna 1993, 1995, 1997 och 1999 enligt mina noteringar. Resultatrapporteringen gick på 70 cm och via packet radio, i varje målbil fanns en bärbar dator, packetmodem, en rig samt varierande slag av antenner. Säkerhetssambandet gick på 2m. På FM/TV-stationen satt en ombyggd MTD-basstation med 50 W utteffekt som matade en antenn 50 m upp i masten. Riggen var förbunden via "hyrd ledning" (på Televerkstiden gick sånt att fixa på ideell basis!) och korthållsmodem ner till sekretariatatet på stan där packetmodem och packet-BBS fanns. I de bärbara datorerna i bilarna kördes Procom Plus (minns du?) tillsammans med ett skript som automatiserade inmatning av tävlande nr och körtid + ev kommentar. Långyagi och master på bilarna klarade trafiken på 70 cm på direkten upp till TV-masten ända upp till 5-6 mils avstånd. På nåt ställe körde vi via digipeater, men det slöade ner trafiken rejält! Vår packet-BBS processade paketen och la ut resultatet på en nätverksserver där han som skötte resultatservicen plockade upp dem. Det tog mindre än en minut från det en bil gick i mål till dess resultatet automatiskt kom upp på monitorerna i pressrum m fl ställen. Resultatservice, Lars Gren från Staffanstorp sa att ingen annanstans hade det fungerat så bra som i Skellefteå. Men man hade nästan blodsmak i munnen när det hela var över! Det var ett digert jobb att se till att varje start- och målbil hade rätt utrustning för att klara trafiken. Det var personalkrävande tävlingar, så vi fick god hjälp från grannklubbarna i Umeå, Lycksele och även från Luleåområdet. |
 |
|
Patrick Stoddard, WD9EWK/VA7EWK, har lyckats få den speciella anropssignalen W7O (Whiskey Seven Oscar) att användas till minne av 40-årsdagen av uppskjutningen av OSCAR 7 den 15 november 1974. På AMSAT Bulletin Board skriver han: Jag hoppas att kunna rekrytera en liten grupp operatörer som kan arbeta andra pass som täcker östra Nordamerika tillsammans med platser som jag inte kan köra härifrån (Europa, Nordafrika, Sydamerika). Jag skall också försöka få några operatörer att köra HF med detta call." |
 |
|
Kjell Lidström är en doldis i Bureå och Skellefteå, han har jobbat som uppfinnare och konstruktör i 40 år, han startade sitt företag närt han var 25 år. Staffan/SM2DQS (SK) var en tid anställd hos Kjell för att jobba med ett projekt, det lades ner (såvitt jag minns). Det var i den vevan som Staffan konstruerade sin elbugg Micek, det bör ha varit 80-tal. Kjell har arbetat med uppfinningar som bl a används i flygplanen Airbus och JAS Gripen och i flygplatserna banbelysningar. Nu är han nybliven pensionär och konstruerar ett teleskop, astronomi är en av hans hobbies. Källa: Sveriges Radio P4 Lyssna på dessa inslag i vetenskap i P4 från 2011: |
|
Dock utan CW-identifering, ids inte lägga ner mer arbete och materiel på IDn, en 80-talskonstruktion! Denna repeater har ju tidigare drivits från 48 V batteri via en DC-DC-omvandlare, den har också pajat! Som tur är så fanns inbyggt nätagg kvar som bara var att koppla in. Men på stationen finns det ju två stora dieselreservkraftverk, så risken för nätavbrott är liten. Nu måste vi satsa på nått nytt för R4:an! |
